Igår när solen stod som högst på himlavalvet döptes mitt femte barnbarn i fulltofta kyrka. Ett vackert och familjevänligt dop där barnen var i centrum.
Mitt äldsta barnbarn sjöng så vackert att jag grät, men det gör jag var gång jag hör hennes stämma, jag menar när hon sjunger, haha.
Kan inte låta bli, tårarna bara kommer, så det är bara att låta dom rinna. Barnstämmor har den effekten på mig och jag är inte ensam.
Hemma hos föräldrarna var det dukat med fjärilar som tema och det bjöds på en mustig, jättegod, hemmagjord gulaschsoppa med bröd och en klick av apelsinaioli och som Tofs-Maria skulle ha sagt; Mmm, mums...
Till kaffet fanns det hemmagjorda kakor, kolor och knäck och en rosa tårta med alla hennes namn på; N, R, E.
Med andra ord en dag att komma ihåg.
Tack och på återseende/Malla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar