måndag 28 februari 2011

Bara vara....

Under några veckor har jag tänjt på mina gränser lite grand.
Jag har stigit upp tidigt(runt 7) och tagit ut hunden på en ca 45 minuters runda.
På kvällen har jag har haft "så mycket att göra" tex, läsa bloggar, se på film, läsa böcker och helst allt samtidigt.
Jag vet med mig själv var mina gränser går (iaf någorlunda) och jag sa till mig själv att lägg nu boken och släck, men jag var obstinat och väntade ut att mina ögonlock skulle falla ihop av sig själv, de gjorde dom!! 3 timmar senare!!

Håller man på så ett tag så stänger min kropp ner och det gjorde den i fredags kväll då jag fick be min dotter att ta hunden på sista kisserundan för jag hade förbrukat all min energi.

Nu börjar jag komma tillbaka, har redan under lugna former dammsugit och bytt sängkläder och vilat, ett måste med att unna sig själv en paus.................


(Lånad bild från nätet)


Ett av de bästa tingen man kan göra för att må bra är att gå på picknick, som jag längtar, är alldeles för frusen än men snart, snart, kanske nästa vecka eller nästa, men snart, har jag sagt att jag vill gå på PICKNICK ........


Jag är så TACKSAM att jag har min älskade son kvar ibland oss.
Idag är det 25 år sedan min son blev påkörd av en granne som sen krävde pengar av oss för att hans grill på bilen hade gått sönder orsakat av min sons huvud.


Människorna är till för varandras skull/Marcus Aurelius

Jag har gjort nybryggt kaffe till min nyaste följare Madlar http://www.baravaramadlar.blogspot.com/  jag hoppas det smakar, en kaka kanske, känn dig välkommen...


Tack och på återseende/Malla

6 kommentarer:

  1. J-la granne! Hur hade han bara mage???
    Picknick låter mysigt! Det vill jag också!
    Tills dess tar jag en kopp kaffe här och låtsas vi sitter ute och pratar istället för att skriva här :)

    SvaraRadera
  2. Åhh, picknick! Sitta och mumsa och dricka, luta sig tillbaka i gräset och bara andas och lyssna. Föreställer mej att det är tidig vår och årets gräs har inte kommit upp än...insekter som börjat vakna kravlar omkring och prasslar i det torra fjolårsgräset....solen värmer...mmmmm.....nu försvann jag ett tag! Tack ♥

    Men du, din granne??? Förstår om du ägnar den här dagen åt att glädjas åt din son!!
    Var rädd om dej, kram ♥

    SvaraRadera
  3. Det där med picknick lät inte dumt - kommer ihåg alla 1:a maj med picknick-korg och filt, finns det något ljuvligare än att maja bland vitsippor och fågelkvitter??
    Grannen, bor han fortfarande kvar?

    SvaraRadera
  4. Jag skilde mig och flyttade när sonen var ca 18 år och han var 4 år när det hände, det är som sagt 25 år sen,och bilföraren var nog i 50-60årsåldern då vet ej så noga. Min son bor i Malmö idag och har en liten gullig tös på två och ett halft.

    Kärlek... <3<3<3

    SvaraRadera
  5. Härlig bild, den får mig att längta ännu mer efter sommaren.
    Visst borde man lyssna bättre på kroppens signaler om vila..men det är ju sedan det där med att övertala förståndet!D

    Vilken fruktansvärd upplevelse ni varit med om!!
    Skönt att det fick en så lycklig utgång.

    Kram & du , jag norpar en kaka till kaffet :)
    Milla

    SvaraRadera
  6. Bra att du lyssnar på kroppens signaler! Den där grannen, alltså... Skönt att det blev ett lyckligt slut!
    Picnic, eller bara en kopp kaffe på terrassen hade varit underbart!
    Kram Madeleine

    SvaraRadera