Mat

Mat har alltid varit en del av mitt liv på ett eller annat sätt.

Jag är uppvuxen med en mäster kock i huset, min far,(en del av min uppväxt var på restaurang).

När jag var liten, ca 4 år bad jag honom att "kota mat men inte ägg" vad jag har förstått blev det en del äggrätter hemma när man lagade mat, för ofta lagades det till flera hundra gäster per dag, alltså gjorde man det lite enlare hemma , med ägg!
Jag tror min far jobbade då bland annat på Berns salonger i Stockholm.
Jag kan tillägga att det serverades inte så många äggrätter hemma efter min komentar.

Min mor var duktig på att laga mat hon med och blev mästerlig med åren, hon hade även en känsla för allt runt maten, dukningen till olika beställningar och alltid färska blommor och rent och snyggt var ett måste.

Det är inte konstigt att maten följer en och finns alltid med i bakgrunden om någon i familjen/vänner/bekanskapskretsen varit borta på middag, semester, kalas, mm, ja då frågade jag naturligtvis
vad dom har fått för mat, hur det smakade och då vill jag inte ha svaret : gott, utan utförligt som om man kan känna smaken mot gomseglet själv.

Jag känner ingen avundsjuka mot de som har fått uppleva något riktigt underbart och njutningsfullt utan blir lycklig på deras vägnar och njuter av den euforiska känslan man kan få av när något stämmer så bra.


"Vad du än gör och var du än befinner dig - bli alltid vän med kocken"
John Razenberger


Tack och på återseende/ Malla